Hejsan. Har pluggat och pluggat och pluggat. Men vi har för mycket läxor så det tar aldrig slut. Jag läser och läser och läser, men vi har för mycket böcker så det tar aldrig slut. Jag skriver och skriver och skriver, men vi har för mycket fakta så det tar aldrig slut. Jag sover. Jag vaknar går till skolan och läser, läser och läser, skriver, skriver och skriver, pluggar, pluggar och pluggar. Jag går hem. Jag läser, läser och läser, jag pluggar, pluggar och pluggar, jag skriver, skriver och skriver. Men det tar aldrig slut. Längtar varje vecka till helgen. Har helg en dag, får sedan ångest över att det är skola nästa dag. Vi växer upp, börjar jobba, men fortsätter i samma mönster. Det tar aldrig slut, inte förrens vårat hjärta slutar slå. 

 

Gud, varför har vi den här eviga högen med läxor? Sanningen är att vi går ju hela tiden och längtar framåt. "om jag bara avslutar den här läxan kan jag vila sen" Men du hinner aldrig vila för du måste direkt börja med nästa moment, och hela tiden har du den där tanken i huvudet. Du börjar tänka "om jag bara kör klart skolan dom sista åren, så kan jag vila sen" Men du hinner inte vila. Jobbet sätter igång. Du fortsätter med din tanke. Hela livet sitter tanken där. Enda tills du dör, då tanken fladdrar ut med vinden och sätter sig på något träd med röda höstlöv. Själv är du i ett okänt ställe utan hetsiga tankar. 

 

Orkar faktiskt inte mer. Kommer typ dö i magsår, eftersom att jag är för stressad. Puss :love: