Hejsan. Allt är kaos nu. Kommer jag spy? Hoppas inte. Mår skit. Orienterings dagen sög. Vad hände? Jo, vår lärare, Alf sket i oss. Gick iväg från Ågesta även fast klassen sa att han hade glömt oss. Dom försvann. Vi visste inte var vi var och hade redan kommit bort från Orienteringsplatsen i försök att hitta klassen. Vi försökte hitta hem. Ringde en klasskompis och försökte få tag på Alf via han. Vi pratade med Alf och sa att vi var borta, att vi hade sett en skylt där det stog "1,6 km till Farsta strand" vi sa att vi skulle försöka följa skyltarna och hitta dit. Han gav oss inget förslag på var vi skulle gå eller någonting. Vi lämnade vårt nummer hos han, så att han skulle kunna få tag på oss. Vi började gå, men hittade inte. Hittade en skylt mot Stockholm och följde den skylten och fick gå bredvid motorvägen, där finns dom där klipporna. Men klipporna började försvinna och Tillsist gick det inte att fortsätta framåt på motorvägen. Vi gick ner till något annat ställe där det fanns en annan väg som var mindre. Vi stoppade en bil och frågade var närmaste t-bana fanns. Hon sa att det var långt till den, men att hon kunde köra oss till Farsta Strands t-bana. Vi kommer dit efter en 10 min bilresa. Som tur är hittar vi 2 lärare till 9:orna som just orienterat och vi pratar med dom. Dom hjälpe oss hem. Om inte den snälla tjejen som liftat oss hade varit så snäll hade vi säkert fortsatt irra runt där borta. Om inte lärarn varit på t-banan hade vi aldrig kommit hem, för vi hade inget buss-kort. Vad skulle vi ha gjort. Vi kunde ha dött, den som erbjudit oss skuts hade lika gärna kunnat vara en våldtäcksman. Alf vet inte om vi är så pass dumma och hoppar in i hans bil. 2 och en halv timma senare är vi äntligen hemma i Enskede. Alf står vi t-banan där och väntar på oss. Jag skäller ut honom rejält. Skriker att han måste se till att hans egna elever är där. Skriker att hur kunde han inte ringa, om vi sagt att det var 1,6 km till Farsta strand, och vi är tillbaka 2 och en halv timma senare. Ringer man inte då? Sedan går vi ursinnigt därifrån, går direkt tillbaka till skolan kräver att få prata med rektorn och berättar allt för honom. Han ska prata med Alf, eftersom att det han gjorde var olagligt. Han erbjöd oss varm choklad och sånt, för vid den tiden hade tårar börjat rinna ner för våra kinder och vi hulkade. Den här dagen var den värsta dagen i mitt liv. Hoppas jag iallafall Inte att mitt liv får en värre dag.

Hur var orienteringen förövrigt?
Jo, resten av dagen var också super dålig. Vi skulle kliva över ett elstängsel- som sjävklart skulle vara på, och jag får en stöt som gör as ont och vibrerade i hela benet. Sedan märkte vi att vi stog på en golfbana och såg en golfboll komma flygande mot oss. Så vi springer allt vad vi har därifrån.

Sammanfattning: Jag skulle aldrig vilja uppleva den här dagen igen.