Okej, jag sa att jag skulle lägga upp sagan jag skrev i svenskan, så då ska jag göra det. Kanske skapar en ny kategori som heter...sagor...eller nått....?

 

Det var en gång för länge, länge sedan, en liten enhörning. Det här var på den tiden då enhörningar fortfarande strök runt i dom gigantiska skogarna och åt alla fina grosbornor som växte. Grosbornor var små taggiga bollar som växte högst upp på trädtoppen i små klungor. Dom här små klungorna var giftiga för alla, utom enhörningarna. Men plötsligt, en vacker dag, då solen stod som högst på skyn, hände något fruktansvärt. Rätt som det var, hade alla grosbornor i skogen blivit förgiftade. Det var den elaka häxan Raffinaere som var ansvarig för detta hemska öde. Hon ville döda alla dom vackra enhörningarna för att dom åt hennes barn, grosbornorna! Denna genialiska plan hade tagit årtal för henne att klura fram, och äntligen hade hon idén, och hon skulle lyckas. Trodde hon. Alla enhörningar dog, en efter en och när kvällen kom, låg alla enhörningar överallt i skogen, helt livlösa. Alla, förutom Den lilla enhörningen. Han hade nämligen försovit sig denna morgon, och missat både frukost, lunch och middag, vilket betydde att han inte hade ätit några grosbornor denna dag. När han sedan på kvällen steg upp var det första han fick se sina föräldrar och syskon döda på på marken. Detta gjorde Den lilla enhörningen rasande och han sprang ut ur deras barrkoja och synen han fick se var hemsk. Överallt runt omkring honom låg det döda enhörningar, kompisar, släktingar och grannar. Men en av ehörningarna stack ut. Det var den vackra enhörningen Prinsessan Possis, hon var den vackraste av alla och hade så vackra vingar att vem som helst skulle kunna dö för dom. Att se henne utan själ var det värsta som någonsin hänt Den lilla enhörningen. Han bestämde sig, att den som hade gjort det här skulle dö. Han skulle döda den med sina egna vingar. Med dom tankarna flög han iväg. Den lilla enhörningen skulle till Spåtant Spillra. Hon kunde visa honom vem som dödat Prinsessan Possi och alla dom andra enhörningarna. Så fort han kom fram till hennes lilla boning berättade han allt som hänt och hon kollade i sin spåkula för att se vem som gjort denna hemska sak. ”Det är häxan Raffinaere” sa Spåtant Spillra. ”Du hittar henne i Mörkrets torn, högst upp på Dödens klippa. Men du måste vara försiktig, så fort du kommer i närheten av klippan kommer dina vingar att sluta fungera och du kommer behöva genomgå 3 prövningar på vägen upp. Lycka till Den lilla enhörningen” Orden hon sa var skrämmande men Den lilla enhörningen tänkte inte ge upp. Han skulle upp för berget. Så var det bara. Så han tackade Spåtant Spillra och flög iväg mot den mörka klippan som kastade en ännu mörkare skugga över hela skogen. Plötsligt föll han till marken och hans vingar slutade att fungera. Han visste att han var i närheten. Rätt som det var stod han där framför berget och han började sin vandrig uppför det. Redan efter en kort vandring hörde Den lilla enhörningen ett dovt mullrande som ekade mellan klipporna och ut ur mörkret kom en gigantisk jätte. ”Vad gör du på Häxan Raffinaeres klippa?”  ”Jag ska kämpa för rättvisan” svarade Den lilla enhörningen. ”Ha! Rättvisa. Du kan kämpa för rättvisa...i min mage” Mullrade han och slängde sig mot Den lilla enhörningen. Den lilla enhörningen, som blev rasande, skrapade med hovarna i marken och sprang mot honom, med hornet före. Ett öronbedövande vrål och jätten låg på marken med ett hål i magen. Omringad av blod. Den lilla enhörningen fortsatte sin vandrig uppför berget, men efter inte alls så lång tid hörde han ett högljutt skall och ut ur mörkret kom en gigantisk blodtörstig hund.

”Vad gör du på Häxan Raffinaeres klippa?” ”Jag ska kämpa för rättvisan” svarade Den lilla enhörningen. ”Ha! Rättvisa. Du kan kämpa för rättivisa...mellan mina gaddar” skall hunden. Den lilla enhörningen skrapade hovarna i marken och sprang mot honom, med hornet före. Hunden fick hornet rakt i magen, men ingenting hände. ”HAHA” skrattade hunden. ”Är det där det bästa du kan göra?” Hunden högg mot honom och det regnade dreggel på Den lilla enhörningen som försökte undvika den blodtörstiga hundens tänder. Och så plötsligt, fick han en idé. Han väntade på hundens gap att komma emot honom, och just när hans mun var precis framför Den lilla enhörningen tog han tag i hundens ena gadd och drog ut den. Nu hade Den lilla enhörningen hundens gadd i ett fast grepp i sina vingar och han sprang så fort han kunde emot hunden och högg tanden rakt i hundens hjärta. Hunden föll till marken och förblödde nästan genast. Den lilla enhörningen lade ner hundens tand och fortsatte gå uppför berget. Men inte han han långt förrens han hörde ennu ett högt ljud. Men denna gång var det inte ett vrål, eller skrik. Det var vacker melodi som strömmade ut från mörkret och ut kom den vackraste enhörning han någonsin skådat. Det var Prinsessan Possis. ”Vad gör du på Häxan Raffinaeres klippa?” ”Jag...jag...Jag ska kämpa för rättvisan” stammade Den lilla enhörningen. ”Följ med mig istället. Kom in i min grotta. Här kan vi för evigt leva tillsammans” klingande hon. Den lilla enhörningen blev helt förstummad och började långsamt följa efter henne in mot grottan. Men plötsligt tvärstannade han. Det var någonting som var fel. Prinsessan Possis flög. Det finns ingen enhörning som kan flyga i närheten av Dödens klippa. Samma sekund som tanken tänktes sprang han fram till bedragaren och slog henne i bakhuvudet. Hon föll ihop och så fort hon nuddade marken blixtrade det till och där låg nu ett ruttet gammalt troll. Den lilla enhörningen skyndade sig därifrån innan det gamla trollet skulle hinna vakna, och rätt som det var, stod han där framför mörkrets torn. Det var ett stort svart slott med läskiga utsmyckningar. Dem lilla enhörningen sprang så fort hans lilla ben bar honom, upp för stentrappan, ända upp till den stora salen, högst upp i tornet. Han slog upp dom stora dörrarna till salen och där stog hon. Häxan Raffinaere. Hon hade en mörk slöja över huvudet och röda läppar som rörde sig när hon pratade. ”Vad gör du på min klippa?” ”Jag ska kämpa för rättvisan” svarade Den lilla enhörningen. ”Lycka till. Du kommer behöva det” och med dom orden flög hennes svarta slöja av och hon blottade miljoners vita huggtänder. ”kom bara” väste hon. Den lilla enhörningen skrapade hovarna i marken och sprang iemot henne i rasande fart, men hon hoppade undan i sista sekund. I tre nätter och tre dar, höll deras strid på, och på den tredje natten stack Häxan Raffinaere det dödliga svärdet i Den lilla enhörningen och Den lilla enhörningen stack henne med sitt horn. Detta blev Den lilla enhörningens sista handling, och samma sekund som Häxan Raffinaere och Den lilla enhörningen föll till marken, föll all magi med dom. Det är därför du aldrig ser magi nu för tiden. Den försvann, för länge, länge sedan, på en plats långt, långt borta. Men Den lilla enhörninen, han mår bra. Han lever ännu längre bort. Östan om sol, västan om måne, med alla dom andra enhörningarna. Dom bor på det ställe vi skulle kalla himmelriket. Och där kommer dom leva, lyckliga i alla sina dagar.

 

Av: Uma Gawell