Nu är jag tillbax från teatern (enskedespelen) som sagt sätter vi upp det blåser på månen i år. Då har vi flera som spelar Dina och Dorinda, och jag spelar en Dorinda. :) Idag var det då rep för alla Dinor och Dorindor. Just nu känner jag mig ganska stolt, för vi skulle göra en improvisation med en scen, och då ska det egentligen bara vara Dina och Dorinda i den scenen, men eftersom Vera inte kom, fick Elsa vara med mig och Tilda. (Tilda är Dina och jag är Dorinda, vi är i samma par) Och vår teaterlärare, Johanna berömde oss efteråt vi gjort vår scen, för att vi gjort den så bra med 3 st i. Och Johanna är inte den som ger beröm i onödan. Så får man beröm från henne sträcker man genast på ryggen lite och håller huvudet lite högre. Så lite stolt efter, det var man. Sen kom det dåliga. Min pappa skulle komma och hämta mig efter teatern, och han väntade vid skolan, så jag gick ut och väntade på honom. Men han såg mig tydligen inte och åkte hem igen. Sen vägrade han att hämta mig, för att han inte orkade gå dom 5 metrerna ut till bilen och trampa på gasen. (vilket jag tycker är SJUKT lat)  Någon som kan förklara det här med föräldrar som inte orkar sätta sig i bilen? Nu ska jag se filmen Jag saknar dig!